Igår blev det riktigt med söndagspänning och söndagsmotion kan man säga. Vi hade fått för oss att vi skulle ta oss en ordentlig promenad. Det fanns en liten runda i skogen som hade en sträcka var en 1,1 mil. Alla fyra var taggade.

Så vi började gå. Sen fortsatte vi gå. Sen gick vi lite till, lite till, lite mer. Ja ganska mycket mer. Vi kom till ett vägskäl där pilarna pekade och två håll. Då sa någon att någon hade vridit på skylten och att vi skulle gå åt det andra hållet. Så utan så mycket eftertankte tog vi den andra vägen.

Efter en hel del fotsteg så började det skymma i skogen. Vi kom till en gamal bondgård. Där var det många rostiga gamla bilar som hade fått sin sista vila. I ett gamalt garage stod en man och bankade på en gamal traktor. Killarna ville ta vägen förbi honom. Men jag och Mickis ville inte det. Vi hade fått för oss att vi hade hamnat i klassisk skräckfilm. Vi skulle bli inbjudna till hans lilla stuga där han sen skulle få oss till andra sidan. Men tillslut gav vi efter och följde med killarna.

Vi följde landsvägen och det blev allt mörkare. Men tillslut såg någon bilskroten som kändes igen. Ja, vi är i Malsta! Yes! Tänkte vi! Men sen kom vi på att det var en bra bit hem därifrån. På en skylt stod det 6 km. Vi hade inget val än att fortsätta gå. Vi släpade benen efter oss och kom fram till nästa skylt. På den stod det 5 km. Sakta men säkert tog vi oss framåt. Det blev kallt och vi blev hungriga.

Men tillslut kom vi tillbaka hem. Denna lilla promenad tog 3 timmar och vi måste ha gått över 2 mil.