Idag for Pärlan och jag hemåt mot norrland. Pappa åkte i forden bakom. I leken gömma nyckel så blir det alltid varmare och varmare när man närmar sig nyckeln. Idag var det helt tvärtom. Det blev kallare och kallare ju närmare nyckelhålet där hemma. När vi kom fram var det -20 grader. Så nu är det vinter, en sån vinter som det ska vara vid jul.

Pappa och jag gjorde ett rast stopp i forsmark. Det blev fika på varmt kaffe och en pepparkaka. Pappa klanta sig lite och välte ur hela kaffekoppen. Men de är väldigt vackert där i forsmark, allra helst en sådan solig och isig vinterdag.

Förövrigt har jag fått en påminnelse om att allt man tror inte kan inträffa kan inträffa. Så därför har det varit blandade känslor idag. Härliga pga vädret och inte fullt så härliga pga en annan hemsk anledning. Jag tänker på dig och jag finns här för dig!


     





   

Lördagen ägnade vi åt att vandra runt i staden. Vi gick lite där och lite här. Åkte lite Tbana dit och lite Tbana hit. Vi åkte även lite hiss upp till Emmas kommande bostad som hade utsikt över Råsunda dit alla AIKare flockades. Dagen avslutades när våra ben inte kunde bära oss längre. Då gick vi hem och la oss i soffan och snaskade i oss snask!

Den här helgen innan skolan blev en lugn och behaglig. Den inleddes med god mat och bio med gosisen. Vi såg Sommar med Göran. Den rekomenderar jag verkligen. Den är så ful så att den blir snygg som en del brukar säga!

Sedan fortsatte helgen med att jag fick för mig att jag skulle förbättra min hår färg, så det gjorde jag! Sedan drog vi ut till ön och bröderna H ställde sig på vattenskidorna. Jag fick agera kamerakvinna och dokumentera det hela. Sen blev det film och lite snask i soffan.

Man känner verkligen att hösten är på ingång. Löven börjar sippra ner och solen som har varit så klar, börjar kännas lite doven. Och tro det eller ej, jag fick faktiskt syn på ett gäng pippisar som redan var på väg söder ut! Ojoj hur ska det här gå! Det är ju fortfarande augusti!

    
 

         Här är Emmis högmodig höhö! Närå hon är så ödmjuk så!


Här sitter Emil och försöker trappa ner. ;)


Ett två trä fyra tjejer.


- Vart ska man ringa om man är rädd i en båt? - Sjöbris.

Sista dagen på äventyret. Efter en god nattsömn, så skyndade vi oss att packa ihop tältet innan det rikiga skyfallet skulle framträda. Sedan fick servicehuset bli vår frukostplats. Därefter bar det av hemmåt. På vägen stannade vi på ett par ställen som vi tyckte var sevärt.

När vi sen väl var hemma kände man hur trött kroppen verkligen var.

    

Party party! Ätiliät, ätiliät, dansilidans, buggilibugg, bärbärrilibär, hemilihem. Det kan man säga var en liten sammanfattning av partykvällen. Men kul var det! Sara gjorde nåt i buskarna som inte luktar så gott. Emma blev buren av en stor man på gågatan. Maria dansade och jag mindes allt.

Nu var den planerade dagen kommen. För att undvika de flygande odågorna så kastade vi oss in i bilen och for iväg. Jag blir inte förvånad om vi fick i oss en del omedvetet protein när vi andades.

När vi hade parkerat bilen så kastade vi upp säckarna på ryggarna. Sen började den ganska extrema vandringen upp på berget. Vi gick och vi gick medan regnet och solen turades om att visa sig. Efter en del steg så började smärtan i mina fötter tillta. Jag hade fått skavsår. Men som den envisa åsnan jag är så gjorde jag det till en baggatell och riktade blicken uppåt mot toppen. 

Efter några svettdroppar så var vi uppe. Vilken utsikt må jag säga! Det var verkligen värt allt svett och blod.

   
   

Jag ska inte klaga på värmen, jag ska inte klaga på värmen.